- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
42

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kaplanerna, som de också kallas, och så pastorerna och så
kommer klockaren och sen kommer hvem?”

Vi barn sutto der alltjemt stumma af be- och förundran
öfver Hans Perssons stora lärdom.

”Jo,” svarade han sjelf med eftertryck, ”sen så
kommer jag, för jag är inte bara skolemästare utan också
kyrkevaktare i församlingen. Jag kommer sist. Men hade jag fått
komma i prestalära i min ungdom och haft råd till att studera,
så kunnen I lita på, att jag skulle inte kommit sist, för då
så kunde jag allt blifvit både prost och biskop. — Nu fån
I rast!”

Hans Persson reste sig härvid med stor värdighet upp
ur stolen, utslätade skörten på den luggslitna, blå
verkensrocken med sin enda, venstra, hand och trädde genom
stugudörren ut ur salen.

Jag vill ej neka till, att jag vid ifrågavarande tillfälle
intogs af en ofantlig beundran för denne Hans Persson,
isynnerhet när jag tänkte på hans ord, att han skulle kunnat
varit någonting för mig så obegripligt högt som biskop. Redan
det faktiska förhållandet, att han i alla händelser måste räknas
med bland kyrkans ”embetsmän”, var då för mig tillräckligt
skäl att högt uppskatta hans värde.

Skollärarens son Per, som var vid min ålder och som
alltid plägade följa fadren vid hans ambulering till de
särskilda rotarne, kom nu fram till mig och gjorde sig bekant.

”Hvad har du i ditt matknyte?” sporde han.

Jo, jag hade de allra läckraste vofflor, som min ömma
moder hade bakat om morgonen, innan hon följde mig åstad
till skolan.

”Då får jag med af dem!” utropade han glad, och hans
ögon tindrade af lystnad.

Ja, naturligtvis! Efter den ära, som fadren bevisat mig
genom att låta mig flytta upp på den öfversta bänken, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free