Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glimminge, ty de förläna utan gensägelse en pregel af
intelligens och lärdom åt sin bärare. Jag förskaffade mig
också dylika före höstterminens slut, men jag gick forsigtigt
tillväga och fick derföre ej heller uppbära någon
anmärkning från rektor. Jag skaffade mig nemligen att börja med
ett par stora fula, blå sparögon, hvilka ju ingen menniska
med fog kan anses bära för prydnads skull, och först sedan
jag någon tid användt dessa, lade jag mig till med ett par
vanliga med klara glas, hvilka verkligen klädde mig. Det
var dock ej endast för prydnads skull, som jag nyttjade dessa,
ty jag hade genom mina flitiga studier alltifrån späda
barnaåren blifvit något närsynt.) Men vi återvända till rektorn.
Hade någon elev förgått sig i ett eller annat afseende, så
kunde han vara viss om en grundlig uppsträckning af vår
stränge styresman. Sedan kunde allt blifva godt och väl igen,
såvida eleven verkligen bättrade sig. Men märktes upprepade
förseelser, så blef också rektorn obevekligt sträng. Han var
sjelf en karakter och ville se karakter hos dem, som han
åtagit sig att uppfostra och utbilda till folkets lärare.
Äldste adjunkten hade en ovanligt stor förmåga att
utransaka och lära känna lärjungarne, med alla deras fel och
förtjenster. I likhet med rektorn tålde han ej flärd hos
eleverna och gisslade skoningslöst, helst med satirens udd,
såväl råheten och tölpigheten som högfärden, synnerligast
den sistnämnda, huru helst den uppenbarade sig: i käpp,
handskar, cigarrer, glasögon etc. Han blef derföre af en
eller annan, som ej förstod hans goda afsigter, mindre
omtyckt; men många af dem, han gisslat, lärde sig sedan att
uppskatta honom. Såsom ett bevis på hans karakteristiska
straffdomar vill jag anföra följande episod. Då en af eleverna
råkat inmundiga mera af Bacchi safter, än han tålde, och
till följe deraf orenat i seminarietrapporna, uppkallades han
af adjunkten vid dennes nästa lektion i modersmålet och
befalldes att redogöra för verbet spy i förste personen singularis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
