Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konverseras, utan här skall sittas ner och ritas!” — ”Has det något
gummi?” Svar: ”Ja. det has.” O. s. v. Han gjorde intet
stort buller af sig, men var mycket flitig att handleda en
och hvar och alla och visade tydligt intresse för dem, som
hade anlag för den sköna konsten. Alltifrån början fästade
han sin uppmärksamhet vid min säkra hand (jag hade ju
öfvat mig i teckning redan som gosse — hänvisas till mina
afbildningar af Jerusalems tempel, öfverste presten m. fl.,
som troget förvarades i mitt hem!). Jag slapp snart att rita
raka streck, rätliniga figurer och cirklar och fick före någon
annan börja med svårare såväl figurer som landskap efter
planscher. Särskildt nedlade jag hela min själ i ett vackert
granskogsmotiv, som jag tänkte sätta inom glas och ram och
skänka min kära moder i julklapp.
Om musikdirektören vill jag endast säga, att han var
en intresserad och gladlynt lärare, som gjorde sina lektioner
trefliga och efterlängtade. Han höll sångens fana högt, så
att ”herrar seminarister” i staden voro kända både såsom
utmärkta körsångare i kyrkan och såsom förträffliga
serenadgifvare.
— — — — — — — — — — — — — — —
Sommarferierna tillbragte jag i hemmet och använde
dem hufvudsakligast för att afskrifva och studera anteckningar
i pedagogik efter rektor vid seminariet, hvilka anteckningar
jag lyckats få låna af en kamrat, som genomgått andra
klassen, der studiet af detta för en lärare så vigtiga ämne
tager sin början.
Min afsigt var vid skilsmessan att genast efter hemkomsten
skrifva till den käre kamraten och vännen Tegnéhr,
men det var nu, som om all företagsamhet domnade bort i
den stilla friden i hemmet; dag efter dag, ja, en hel vecka
och mera förrann i tidens haf, innan jag kunde komma mig
före med att gripa verket an. Slutligen fattade jag dock
pennan och skref:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
