Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bäfvande skygghet gaf dig det första ömtåliga förtroendet,
också gifva dig mitt sista, nu då jag är ensam och trött och
gammal.
Jag hade ätit min middag på samma ställe, där jag ätit
den under tio år, bland nästan samma människor, hade bytt
samma fraser med flickan, hvilka upprepats nästan hvarje
dag under dessa tio år, och hade gått hem genom samma
gator, i hvilka jag kunde utantill hvarje skylt och kände igen
hvarje ojämnhet på trottoaren och sett samma ansikten bakom
rutorna. Jag hade satt mig i gungstolen för att som vanligt
röka min cigarr, innan jag grep mig an med den tjocka hög
af stilböcker som låg och väntade på mig på arbetsbordet,
alldeles som jag suttit och rökt min cigarr och sett på dessa
stilböcker under alla dessa tio år, i samma rum och bland
samma möbler, med samma hvardagstankar och samma
hvar-dagsstämning. Men så, plötsligt, — jag vet icke hvad det
kan ha varit som först sattes i rörelse, och det vet man ju
aldrig, ty det är så smått att man icke kan se det och så
sammansatt att man icke kan reda ut det, — det kan ha
varit ett ljud från gatan helt enkelt, eller en ton i dagern,
eller en doft från en af mina blommor, eller en särskild
ställning hos något af föremålen i rummet, hvad som helst,
— jag vet icke hvad det var; jag kunde ej heller se klart in
i det tallösa myller af tankar och bilder som i en sekund drog
genom min själ, eller skönja hvar den ena grep tag i den
andra, ty det gick så snabbt som en ljusstråle faller in i ett
mörkt rum; jag vet icke heller hvad det var för stora
töckenvidder, i hvilka jag tyckte mig försvinna och förintas, ty de
gledo undan i samma sekund som de spände ut sig omätligt,
oändligt; det var endast en känsla af alltsammans som dröjde
kvar och skärptes och fördjupades, en känsla af något
smärtsamt ljuft innerst i mitt väsen, som svällde ut i hela min
varelse, ända till dess jag kände något bränna under
ögonlocken. Och i nästa ögonblick slog mig den tanken, att så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
