Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var närvarande och omkring mig rann undan i fjärran likt
ett sus i töcken, fann jag mig själf plötsligt midt i en ny
värld af minnen, som stodo upp från de döda och fingo lif
på nytt. Nu var det min ungdom, min smärtfyllda ängslade
pinade ungdom, som göt sig ikring mig, med samma
stämning som en månskenskväll i september på slätten, hvilken
föll öfver mig och sög och tyngde och blef till en själens
krympning i vånda, hvarunder jag tyckte mig se mig själf
vandra kring på landsvägar och i obygder som en svulten
tiggare och klappa på i husen utan att någon öppnade och
stå utanför gästabudssalarna och likt Lazarus be om smulorna
från den rike mannens bord, en enda, fattig bit af det som
var mig det enda nödvändiga. Och medan musiken jublade
och dansen yrde och det stora rika lifvet sjöng, gick jag ut
i natten som en sparkad hund och som en skabbig ensling.
De vandrade förbi mig, alla dessa kvinnor som jag mött
i lifvet och i hvilkas ögon jag sett in forskande och bedjande,
de vandrade förbi mig, alla, med likgiltighet eller medömkan
i sin blick, och det fanns icke en som stannade och drogs
intill mig, de vandrade förbi mig, alla, — bort, ut i lifvet,
till andra. Här blef lycka och där blef sorg, den ena misstog
sig och den andra fann den rätte, men själf stod jag ensam,
medan alla andra gingo två och två, och jag sporde mig
själf, i plötslig ångest och sveda, hvad detta var för ett lif
att icke en enda gång, om än en aldrig så kort minut, ha
varit älskad af en kvinna.
Då var det som jag såg två ögon riktade på mig, ängsligt
forskande, två mörka ögon med något brännande inne i
djupet, till en början långt borta, men sedan kommo de allt
närmre, och kring dem formade sig småningom, ett efter
annat, ett ansikte, en gestalt och slutligen en hel interiör,
och jag såg alltsammans framför mig, som om det hade händt
just i detta samma nu, och det är dock snart tjugu år sedan.
Jag hade en gång som student hyrt rum hos en änka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
