Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slog längre upp öfver stranden än de förra, och det glimtade
förbi mig som en syn af hvita svanor, af blått vatten, af hvita
strömoln på blå himmel, af blå dis, af guldskimrande luft,
tills bakom allt detta och ut ur allt detta stod en annan tafla,
mot hvilken jag längtade och törstade, så bittert ömt som
man törstar och längtar vid minnet af sin första kärlek, —
jag ville se den svarta slätten vid det blå hafvet och jag ville
höra vipan skria ute på markerna. Nu äcklade mig allt
omkring mig, allt som jag såg, allt hvad mitt öra förnam:
herrarnas skratt, damernas toaletter och människornas
ansikten, gatornas stenar och butikernas fönsterståt. Jag
skyndade hem.
Då jag kom hem, hade det börjat skymma. Jag fick
eld i kaminen, lade mig på schäslongen och rannsakade mig i
hjärta och njurar. Men när jag ville göra ett öfverslag af
i dag, fann jag mig på ett sluttande plan, som småningom
ledde mig öfver till i går och sedan ständigt längre tillbaka,
till tider, som jag trodde mig ha uppgjort räkning med. Du
vet hur det är, när man tror sig ha gjort en upptäckt, ha
kommit någoting på spåren: först lösbryter sig tanken ur en
mängd slagg, som hållit den ner, liksom en gnista i en nära
slocknad brasa; och när så denna tanke med ens slår ut i
ljusan låga, då fattar det och tänder det rundt omkring i
upplefvelsernas trästickor och minnenas fnöske.
Framför mig sken en visshet, oemotsäglig, ovederlägglig.
Den lyste som vintergatan på himlen vid nyårstiden: mitt
lif hade vridits på sned, jag lefde i ett miljö, som icke var
mitt naturliga. Det kändes mig, som om jag plötsligt ertappat
mig med att ha gått i ett väderstreck alldeles motsatt det, i
hvilket jag skulle gått för att nå det åsyftade målet. Förstår
du mig? Mina förfäder ha, släkte efter släkte, i hundratals
år lefvat i ett och samma yrke, i en och samma trakt, i en
och samma gård. De karaktärsdrag, de själssidor, som
bondens yrke och den skånska slättnaturen afalstra hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
