Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bottenlös, att barnen kvedo i vaggorna och människorna
fingo onda drömmar.
Och natten stod tyst, som om den väntade få höra något;
men intet lefvande syntes till utom den ensliga skepnaden på
Kolmården.
Men en Annan fanns, som var vaken: den store Anden,
han som är så stor, att han ej kan ses af ett dödligt öga, —
somliga kalla honom Tiden, andra Ödet, åter andra
Rättfärdigheten eller Domaren. Han hvilade i världsrummet,
med Orionsbältet kring sin länd och med armhålan mot
Karlavagnens tistelstång, och hans hvita åldringshår låg
mellan världarna som en man — hvilken människorna kalla
Vintergatan —, och i hans panna lyste ögat, hans enda stora
Öga, och dess stråle föll in i natten öfver norden och på den
ensliga skepnaden på Kolmården–––––
”Judas,” ljöd det genom natten, med en klang, som
då sten faller på is.
Då sjönk skepnaden samman som under en jättes hand,
och hans ögon blickade vildt omkring sig, och hans ansikte
fick ett uttryck som af millioner storknade rop i skräck. Men
natten stod tyst omkring honom, och han var ensam, och
ingen lefvande varelse syntes till.
”Judas,” ljöd det än en gång. Och han visste ej,
hvar-ifrån rösten kom, ty den store Anden är så oändligt stor,
att han ej kan ses af något dödligt öga; men när han såg på
stjärnorna som skälfde, tyckte han att det var de som talade,
och när han betraktade de långa skuggorna, tyckte han att
det var de som talade, och när han förmärkte tystnaden och
ensamheten omkring sig, förstod han, att det ej kunde vara
annat än dess röst han hört.
”Judas,” ljöd det för tredje gången. Det var allt som
talade, det var ingenting som talade, det var utom honom,
det var inom honom. Då skrattade han, såsom en
människa skrattar i skrämselns vanvett; och det ekade genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
