Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O"-*., O ’•...O’*.,. O 0
* * " ––- ’" 1 —....1 ■ wi 11 m m ■ ■■ i ... : *J
si tt tomma punschglas; därpå brast han ut i skratt och
virrade med hufvudet, såsom han hade för vana, när något
komiskt sades eller gjordes.
Holm betraktade sina vänner med en min af den mest
understrukna förvåning och såg djupt kränkt ut.
”Ni skrattar!” sade han. ”Det är rakt inte nödvändigt
att skratta åt det. Det är en mycket klar sak, med er
till-låtelse, helt enkel: en af oss måste gå hän och gifta sig!”
Santesson hörde på utan att ge sitt omdöme till känna;
men Sjödén opponerade sig.
”Nä—äh,” sade han ogillande och utdraget.
Holm imiterade ett ryck, som när man såras i sina
heligaste känslor, vände sig helt emot Sjödén och gjorde en
konstpaus.
”Hör nu, Ivar,” sade han högtidligt stilla. ”Ska vi
verkligen sitta och spela komedi för hvarandra? Det är ju
dock tämligen länge sen vi sist voro tjugu år. Tycker du
inte själf, du skulle se löjlig ut nu med de där fasonerna!
Låt oss hålla oss en smula på situationens höjd! Jag vill
ju inte, att vi skall gå hän och förknippa våra öden med en
tandlös käring; det är inte ens fråga om att handla mot
kärlekens heliga plikter. Jag tycker du resonerar så klumpigt:
hvar står det skrifvet, att alla rika flickor äro fula och att
inga vackra flickor ha pengar? Hvaba? Och ni gör ju intet
annat, bägge två, än hänga efter kjolar — och hvad har inte
jag offrat för dessa era dåliga böjelser, jag vill vara blygsam
och inte tala om mina bättre sedliga principer, men om min
bekvämlighet. Men så bli då en gång också hängande, för
satan! Hva? Förstån I inte, att det äfven är i sedlighetens,
den beständiga, sanna kärlekens namn, jag talar!”
Santesson smuttade på sitt glas, och Sjödén borrade sina
ögon in i sitt; men ingendera svarade något.
”Nå,” fortfor Gustaf Adolf Holm, ”däri är vi alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
