Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var af samma studentårgång som de andra tre och
tillhörde kretsen. Men det var den skillnad mellan honom
och hans kamrater, att medan dessa, den ena efter den andra,
avancerade om än så litet i sina studier, hade han tills dato,
det vill säga i ett tiotal år, förblifvit ”student Kindman” rätt
och slätt. Han hade först läst på kandidaten, därpå slagit
sig på teologien; men sedan fem år visste ingen människa,
hvad han studerade. Han tenterade rakt inte mer. Han
hade inga medel, gjorde dock inga växlar, — till en början
emedan han var för loj att anstränga sig efter namn, sedan
emedan han icke kunde få namn. Och ju vanskligare detta
blef, dess lojare blef han. Nu lefde han helt och hållet på
femtioöresficklån och gratisförplägning, hade med andra ord
enligt gängse studentmoral nått yttersta trappsteget af
”dekis”. Och på samma gång hade han nått höjdpunkten
af oblomoweri: det enda som han ännu gitte framsätta som
ett berättigande för sin ansökan om ett ficklån, var att han
snart var färdig tentera till tre betyg i latinet och att
professorn då lofvat hjälpa honom genom i kandidaten; men
det tog man nu så där hän precis som han själf framsatte
det: likgiltigt, själfklart, det som skulle sägas men som ingen
själ, hvarken han eller andra, mera trodde på — det hade
han nu sagt i fem år, hvar gång han viggade sin
middags-krischa.
Han hade blott en passion kvar i lifvet, passionen för
cigarr. Bittida och sent, vare sig han hade ett öre i fickan
eller icke, dagen i ända, utom när han åt, sågs Trögelin med
sin cigarr i munnen, äfven om det endast var en halfslocknad,
söndertuggad stump. De voro ett, han och denna stump;
han steg upp med den, frös med den, svalt med den, viggade
med den, hundsvotterades med den och gick till sängs igen
med den. Han lät ta äran af sig, var syndabock, åtlöje,
snyltgäst, tålde allt, — bara cigarrstumpen lät han icke
fråntagas sig. Med den gick han genom tjockt och tunt. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
