- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
181

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfver mina barn och mitt tjänstefolk som andra fruar,” sade
fru Hall med en ganska hotande blixt i de ljusblå ögonen.

”Jo, sir du, min vän, du får råda öfver husfolket och
öfver Baby, men master John sköter jag själf, sir du, sir du!”

Fru Hall höjde på axlarna och gick utan att svara in i
det närbelägna hörnkabinettet.

Herr Hall lyfte varligt sin son och arfvinge upp i sina
armar. I sin stora faiblesse för sonen märkte han ej, att de
små nersmorda fingrarne satte fläckar på spetskråset, medan
de trefvade efter sin sedvanliga plats under hårpungen med
den stora, svarta sidenrosetten. De små fingrarne foro så
ovårdigt fram, att det hvita pudret skakades ut öfver
sammetskragen på den fina, blå rocken och fördunklade glansen
på de stora, förgyllda knapparne. Den sirlige John Hall
fäste vid detta intet afseende. Han tänkte blott på sin son,
som han bar in i den stora barnkammaren och
öfverantvar-dade i barnkammarpigans händer.

”När master John återvänder från promenaden, skall
han taga vägen genom contoiret,” sade han, i det han sakta
lossade gossens armar från sin hals och kysste den lilla
knubbiga handen.

Då hvarken herr Hall eller hans son någonsin tog notis
om fru Christinas elaka humör, och det något utlopp måste
ha, gick det ut öfver de oskyldiga, nämligen husfolket.
Olyckligt var det för dessa stackars människor, att lynnet
var ondt just denna dag, då stor fete skulle gifvas, så att de
nästan samtliga hade något att afhandla med frun. De måste,
den ena efter den andra, gå upp för trappan och in i fruns
rum för att hämta sin skrapa eller sin snäsning.

Fru Hall besvärade sig ej från sin plats, utan gaf audiens
vid sin sybåge inne i det halfrunda kabinettet. Det var ett
bland de allra täckaste rummen i det ståtliga palatset vid
Sillgatan i Göteborg. Möblerna voro af rosenträ, inlagda
med fina pärlstafvar af occideradt silfver. öfverdraget var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free