Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rullade en röd saffiansboll utåt golfvet, hvilken den lille
hunden apporterade och lät falla i hennes sköte med ett
muntert gläfsande. Ibland hoppade hunden upp emot fru
Hall för att karesseras af henne, ty lynnet var aldrig så elakt,
att favoriten Azor hade att lida däraf. Men lilla Christine
vågade icke sta’. Hon var belåten med att kära mor tillät
henne att vara inne och smårasa med Azor. Lilla Christine
var ett mycket beskedligt barn.
Fru Hall satt och harmade sig öfver att hon kände sig
”mjältsjuk”. Hon visste annars intet förnöjligare än att ge
stora féter, och åt denna hade hon alldeles synnerligt gladt
sig hela vintern.
Den gafs för att högtidligen inviga den nya teatern, som
herr Hall låtit uppföra på den stora gårdstomten och som
med en täckt gång stod i förbindelse med palatsets
galavåning. Hela förflutna vintern hade man spelat
sällskapsspektakel hos Alströmers och Halls. Hofvet hade satt detta
nöje en vogue, och den göteborgska societeten hade varit
snabb att följa detta så höga föredöme. Nu gingo emellertid
herr och fru Hall i téten genom sin luminösa idé att bygga
en särskild teater, så att man ej vidare behöfde inkommodera
sig med att belamra den största salen i huset med en för
hvart särskildt tillfälle uppsatt provisorisk teater.
Mon Dieu, hvad man hade pratat i staden om denna
teater och om féten, som skulle gifvas efter invigningen,
och om pjäserna: ”L’Honnote Criminel” och ”Celinde”,
och om de personer, som skulle bestrida rollerna, främst de
unga fröknarna Alströmer, hvilka alla spelade som fulländade
aktriser, allra synnerligast lilla fröken Anna Margaretha.
Det förvånade ej stort, att när kung Gustaf hade sin
teater på Drottningholm, John Hall skulle ha sin i Göteborg,
men nyfiken var man att se hur en enskild teater skulle taga
sig ut.
Man hade begapat den utifrån och förvissat sig om att
12. — Nationallitteratur. 20. 183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
