Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Mr Brown, jag vill också ha det så. Jag vill ha det
som hertigen af Westmoreland. Jag respekterar hertigen af
Westmoreland, sir ni, sir ni.”
Sålunda bekymrade sig mr Brown ej om fru Halls elaka
lynne. Bakom henne stod en högre makt och bakom denna
en än högre: hertigen af Westmoreland.
Också var fru Hall alldeles för förståndig att visa sig
onådig mot Brown. Hon trodde, att hon fått sin vilja fram,
och det var henne alldeles tillräckligt. Och när féten väl var
börjad, blef fru Hall så upptagen af sina gäster, att hon ej
märkte förändringarna i sina arrangemanger. Hon ville blott
en sak, men den ville hon prompt, nämligen öfvertyga sig
själf och andra, att hon styrde häruppe i våningen med lika
omisskännelig makt, som herr Hall styrde nere på kontoret.
När mr Brown kom ned i skänkrummet, stodo där
tvenne trädgårdsdrängar från Gunnebo. De hade blifvit
inskickade med blommor och grönt från orangeriet därstädes
och väntade nu på, att någon af betjänterna skulle komma
och bära upp blommorna till fru Hall, som själf lade hand
vid blomsterarrangemangen.
Men ingen af betjänterna ville gå. Den ene skyllde på
ett, den andre på ett annat.
”Det är lika bra, att karlarne gå själfva. Torka af
fotterna och bär upp korgen för stora trappan, gå så rakt
genom stora salen och in till vänster, där sitter hon. Det
blir nöjsamt för er att se all grannlåten däruppe.”
Det tyckte nu också drängarne och voro därför ej svåra
att öfvertala.
Fru Hall såg på karlarne, som stodo i dörren med den
stora korgen emellan sig. Lille Azor skällde ursinnigt och
nafsade efter deras ben. Den ene af drängarne sparkade
undan hunden och mumlade: ”Förbaskade racka!”
Men nu ljöd fru Halls myndiga röst:
”Dra genast af stöflarne., karlar!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
