Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först kom Niclas Jacobson Sahlgrens änka, nu mera
omgift med kapten Carl Hästesko.
Herr Hall bjöd den högt ansedda gamla damen armen
och förde henne till en af hedersplatserna bredvid sig —
den andra, den förnämligare, till höger, var afsedd för
landshöfdingskan, generalinnan, högvälborna fru friherrinnan
Du Rietz. Niclas Jacobson Sahlgrens efterlämnade hustru
var en vacker och fryntlig gammal gumma, som oaktadt sin
ganska höga ålder tyckte om att roa sig och se ungt folk
samladt omkring sig. Hon var i hela staden känd för sin
välgörenhet och godhet mot de fattiga och elända, och hon
var synnerligen omtyckt af alla, rika och fattiga, ej minst
af sin egen stora släkt. Hon såg innerligt älskansvärd och
ärevördig ut, där hon satt hvit och trind i sin gammalmodiga
bruna salopp i rob af tjockt blommigt siden och med det
hvita spetshucklet på det hvita håret. Den gamla damen
klappade fru Christina på kinden och sade till henne:
”Lilla vännen är för söt i afton.”
”Instämmer,” kraxade den gamle kavaljeren
handlanden och fabrikören Johan Henrik Damm.
Alldeles innanför dörren stodo tvenne unga män, hvilka
placerat sig där i den lofliga afsikten att på nära håll få se
den rika grosshandlaresocietetens vackra och pikanta damer.
Den ene var en nyss till staden anländ ung fänrik Stapelmohr,
den andre den för sin skarpa tunga bekante conducteur
Löfvenhjelm, som lofvade nämna de förbipasserande
skönheterna och de värdiga matronorna till namn och karaktär.
”Gumman Sahlgren, man lär sig aldrig kalla henne
något annat, är mycket söt, men hon är gumma,” sade
Löfvenhjelm. ”Hvem kommer nu? Jaså, herr Kåhre med
sin otäcka fru och sin ännu otäckare svägerska. Det där är
den smånätta och precisa fru Engelke. Hon har med sig en
liten hygglig mamsell Schiitz. Här ha vi den hedersmannen
Carl Gustaf Brusewitz. Och där kommer själfvaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
