Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras damer till sina platser. Herrarne fingo själfva
uppsöka sina.
Alla hade nu anländt, och ett muntert sorl hördes i
salongen. Plötsligen blef det tyst. Musiken hade börjat.
John Hall trakterade ej själf något instrument, men han
älskade musiken och hade ett känsligt öra. Och aldrig tyckte
han, att herrarne vid pulpeterna spelat vackrare eller förstått
att ur sina instrument framkalla så mycket välljud som just
denna afton. Kanske förnam han det så, därför att dessa
airer ljödo till invigelse af hans teater, det var som om det
spelades honom till ära och pris. Han såg sig omkring i
denna lysande samling, och med större fägnad än eljest kände
han, att han var en mäktig man och att alla afundades honom
och att han afundades ingen. Han såg på sin charmanta
hustru, och han tänkte på sina barn, synnerligast på John,
som en gång skulle ärfva allt det han nu besatt.
John Hall skuggade med handen öfver ögonen, som om
han suttit i kyrkan. Musiken, som är så tjänlig att skärpa och
upphöja tankekraften, bemäktigade sig hans varelse. Och
John Hall vaknade först ur sina tankar, när instrumenten
tystnade, och förhänget gick upp för det skakande dramat
’THonnéte Grimme!’Följde så ”Celinde”, där Anna
Margaretha Alströmer hade hufvudrollen. Marguerite Alströmer
var endast nio år, men hon hade en medfödd böjelse för teatern
och iakttog vid alla tillfällen sin personage på det nogaste och
röjde så mycken smak och finesse, att de största kännare ej
kunde upphöra att beundra henne. Applåder och bravorop
ljödo oupphörligen. Ju längre pjäsen fortskred, desto mer
rördes åhörarnes hjärtan. Då förhänget fälldes, stodo
damernas ögon fulla af tårar, och flera af herrarne putsade
högljudt sina näsor, till den grad hade Marguerite Alströmers
ömma och oskuldsfulla spel förtjusat och rört dem alla.
Och nu skulle aftonens hjältinna bekransas af det Hallska
husets unge son och arfvinge. Familjerna Alströmer och Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
