- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
200

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

" ’ " ■’ .1 . “ 111 —’" ’mJ

Sophie Elkan

eller ”Cora och Alonzo”. Kungen stirrar framför sig med den
mest frånvarande och dystra min, ty han sitter aldrig utan
smärta i den operasal, där man mördat hans fader.

Men intet kan dock jämföras i tråkighet och dysterhet
med supéerna i operahuset efter spektaklets slut, både för
det höga värdfolket och de inbjudna af kungafamiljen och
hofvet. Då man kommit in från operan klockan half nio,
går kungen omkring och hälsar på de inviterade, men
drottningen sitter vid ett bord utan att tala med någon. Både
kungen och drottningen äro högst generade, och då de sitta
sida vid sida vid supébordet, växla de ej ett ord med
hvarandra. Deras olyckliga och sorgsna miner och sätt
nedstämma alla de närvarande, och en hvar känner sig lättad,
då uppbrottet sker och de kungliga med spannridare och
facklor fara åter till slottet.

Kungen och drottningen äro lika två barn, som ej komma
öfverens. Kungen är alldeles för oerfaren att veta hur han
skall behandla en kvinna, drottningen förstår sig ej ens på
att låta kungen tro, att hon älskar honom. Äfven om det ej
är fallet, skulle detta vara lyckligt för dem båda och göra
lifvet mindre hårdt för dem, isynnerhet för henne, ty i så
fall skulle kungen ej plåga henne så mycket. Men
drottningen har intet sätt med sin gemål. Nu börjar hon därtill
uppföra sig så, att det måste förefalla den snarstuckne kungen,
som om det gjorde drottningen ungefär detsamma, antingen
han är ond på henne eller ej. Detta sårar kungens högmod
öfver höfvan, och han känner på sig, att han ej längre kan
uthärda det olyckliga lif han för. Någon ändring måste ske.
Och kungen har beslutat hvilken.

Det är en dag i slutet af april, och drottningen har varit
vid sitt mest yra och uppsluppna lynne efter att föregående
dag ha gråtit från morgon till kväll. Denna dag har hon i
fleras närvaro tagit peruken af en af sina kavaljerer och slagit
chokladkoppen däri, och på en annan har hon sprutat vatten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free