- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
202

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

..-o

om karmarna, drar ned hufvudet mellan axlarna och väntar
på den kommande ovädersskuren.

Konungen är alltför uppretad för att kunna tala. Han
står orörlig och stirrar rakt framför sig. Så biter han sig i
läppen och vänder sig om för att gå.

Men drottningen är i sitt vilda lynne, och då kungen
ingenting säger, stampar hon med sin lilla sidenklädda fot
på mattan och ropar: ”Nå? Nå?”

Kungen vänder tvärt: ”Till hvem säger ni nå?”

”Till er, jag skall ju ha bannor för detta. Börja då
ändtligen! Det är bättre att få bannor än att se er gå
omkring och se sur ut i dagar och veckor.”

Den lilla svarta sidenskon stampar alltjämt på mattan.
”Nå? Jag vet ju, att jag inte får leka och inte får ha roligt.
Jag skall sitta med guldkronan på hufvudet och äpplet i
handen och nicka som gubbarna på Kina, tills jag faller ned
och går i tusen bitar af ledsnad och förtviflan. Det är ju
meningen. — O, hvarför sade ni inte till mig, innan jag satte
foten i detta förfärliga land, att här får man inte skratta!
Hvarför lät ni mig inte vara i fred i Baden, där jag hade
det så godt och lyckligt? Jag har aldrig fikat efter den
lysande platsen att vara drottning i Sverige. Jag hade nöjt
mig med långt mindre ära, om jag bara ibland fått se lite
sol och fått lite ömhet.”

Drottningen gråter och snyftar.

Kungen står alldeles orörlig, men läpparna börja darra.
Slutligen säger han i en ton så kall, att drottningen förskräckt
upphör med gråten.

”Då Ers Majestät känner sitt förhållande så olyckligt,
och då inte heller jag njuter den minsta grand af
äktenskaplig lycka, anser jag det bäst och sällast för oss båda, att
Ers Majestät återvänder till det älskade hemlandet snarast
möjligt.”

Drottningens ögon ha blifvit alldeles runda och mörka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free