Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträcker på sin spensliga, raka gestalt, ser lilla drottningen
blygt och beundrande upp till honom och nickar bekräftande.
Hon tänker på att, kosta hvad det kosta ville, gaf han ej
vika i Petersburg, och hon är säker på att han alltjämt skall
drifva sin vilja igenom.
Men han skrämmer henne högeligen genom att strax
därefter med sträf röst och med en häftig stampning i golfvet
tillägga:
”Och om det är sant, att någon har sagt, att Sverige
nu nedsjunkit till en stat af tredje ordningen, skall denne
någon få taga tillbaka sina ord på knä, i stoftet för mig.”
”Hvem har sagt det? Väl inte jag,” utbrister drottningen
förskräckt. ”Jag vet inte hvem, som kan ha sagt något
sådant,” tillägger hon ängsligt.
”Men jag vet hvem man påstår ha sagt det,” svarar
kungen, ”och det är alldeles tillräckligt. Jag glömmer det
aldrig och förlåter det aldrig. Och om en förmäten parveny
sagt detta, skall han få erfara, att ett sådant tal ej blir
ostraffadt, så sant Gud lefver!”
Kring general Bonaparte och hans bedrifter kretsa
kungens tankar alltför mycket. General Bonaparte är kungen
en förargelseklippa, och han anser, att ingen människa i
världen står honom i vägen som denne man. Ty har han
ej bemäktigat sig den roll, som Gustaf Adolf bestämt åt sig?
Han är hjälten, som alltid öfverraskar och förbländar världen
med sina segrar, som efter sin vilja ordnar länders gränser
och länkar folkens öden och hvars lycka och framgångar
äro så öfvernaturliga, att en hvar måste häpna och tänka:
den mannen står under en högre makts beskydd och hägn.
Vore general Bonaparte ej i franska republikens sold,
ginge hans segrar ut på återinsättandet af bourbonerna på
deras fäders tron, skulle Gustaf Adolf ej ett ögonblick tvifla
på, att den högre makt, som hjälper generalen, är af godo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
