Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O-... o •-..o*-.. O ’ 0 -... 0–.. 0.
* ■ 1 — 1 1 ’ ■ ■ ’ - ■’ I !.,■■■■ .11.—■ r*.•
Feldt slutat sitt vackra spel, rör sig ingen hand till applåder,
alla förstå att musikern spelat några för dem okända, men för
den detroniserade konungen välkända stycken, och alla vänta
på hvad den höge objudne gästen skall säga och göra.
Han sansar sig. Han reser sig upp, går fram till
konstnären och tackar honom för hans vackra spel.
”Kom och spisa frukost med mig i morgon bittida,”
säger han. ”Jag bor i rummet här näst intill, till höger i
förstugan.”
De sista orden komma litet dröjande och tveksamt.
Gustaf Adolf kan aldrig vänja sig vid att han skall nämna
sin adress, då han beviljar audiens.
Då kammarmusiker Feldt följande morgon på utsatt tid
klappade på dörren till höger i förstugan, dröjde det ett
ögonblick, innan det ropades: Stig in! Då han öppnade dörren
och inträdde, såg han för detta kungen gå med händerna
på ryggen upp och ned i rummet, som Jåg åt torget men var
ganska enkelt utrustadt, hvad beträffar möblernas antal och
bekvämlighet. Där var en lång och smal soffa, som
säkerligen för länge sedan stått i något slottsgemak, ty den ganska
slitna och urblekta öfverklädseln var af rosenröd damast, och
framför soffan stod ett stort bord med klaffar, på hvilket den
frugala frukosten var uppdukad. Där funnos en chiffonjé
och några stolar, men för öfrigt var det tämligen stora rummet
tomt och öde. Dess enda verkliga prydnad utgjordes af ett
oljefärgsporträtt af en ljuslockig gosse, som hängde öfver
soffan. Kammarmusiker Feldt förstod af likheten med
mödernesläkten, att porträttet föreställde den detroniserade
konungens son.
Gustaf Adolf stannade tvärt framför den inträdande,
som vid den klara dagsbelysningen ej kunde undgå att märka,
att den svarta dräkten, som hans värd äfven nu bar, var
mycket nött och trådsliten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
