- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
243

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom med blicken — han hade vuxit för hvart steg — likt
en flammande sol steg hans hufvud på världens blåa fäste

— och dess strålar stucko, svedo, brände i hennes våta

ångestfullt vidgade ögon–––––-

–––hon vaknade i gråt.

–––––-Efter två dagar nådde febern höjdpunkten af
våldsamhet; krisen kom och följdes af en långsam förbättring.
Fantasierna upphörde; oron försvann. Återigen var det som
om en dimma lagt sig mjukt öfver alla yttre och inre
förnimmelser. Genom hela sin varelse förnam hon en
smekande trötthet, sådan dagsverkarn känner efter tungt arbete

— sådan den lidande känner, när plågorna plötsligt upphöra.

Hon tänkte med ett blekt vemod på den tid som gått.
Den föreföll henne så aflägsen. Om hon legat på sjukbädden
i tio år, skulle alla minnen icke kunnat synas henne mer
fjärran.

Dock, eftersom dagarna gingo och krafterna växte, var
det som om hon närmat sig dem ånyo.

Så kom den 17 februari, en söndag med solsken och
glittrande vårhimmel, en af de vårens väna bebådelsedagar,
som plötsligt visa sina leende anleten midt i vinterns gråväder
och komma hvart lefvande väsen att längta — utåt, uppåt,
till värme och ljus, till en blåare himmel och en renare luft,
längta våldsamt, omedvetet efter någonting, man vet icke

hvad.–––––Sådana dagar äro naturens högtidsdagar; då

firar förnyelsen och förintelsen sina bröllop och begrafningar;
då brinner mången bäfvande kyss för första gång på den
älskades läppar; då stiger mången bäfvande suck för sista
gång från den döendes bröst. —

Vid åttatiden på morgonen sken solen genom
persiennernas springor in i Mouches sofrum. Hon låg i sängen
med slutna ögon; halfvaken lyssnade hon till ett underligt
ljud, som dallrade på hennes hörselhinnor — ett oroligt
fladdrande af lätta vingar, som när en fjäril en sommardag kommit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free