Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
PÄ HÖJDERNA.
På nattduksbordet i Struensees sofrum brinner ljus ännu
klockan fyra på morgonen; han själf ligger med händerna
sammanknäppta under nacken och stirrar upp i mörkret under
sänghimmeln, som om han ansträngt sig att skåda in i
framtiden.
Nyss har en ung drottning med lidelsefulla ord låtit
honom förstå, att han funnit nåd för hennes ögon; men
medvetandet därom tycks ha lämnat hans inbillning oberörd, ty
ingenting i hans ansikte vittnar om, att han tänker
sinnes-retande tankar eller drömmer om lyckan.
Väl har han bemödat sig om att vinna hennes förtroende
och bevågenhet — men aldrig har han velat tända hennes
kärlek! Af ren våda har detta skett. Oförsiktig har han varit,
utan tvifvel. Han visste redan från början, att hon icke var
skapad för en nunnas ensamma klosterlif, och han borde
måhända ha tagit sina mått och steg för att dämpa hennes
känslors hetta? Dock — i så fall hade säkerligen en annan
blifvit föremål för hennes passion. Och att någon trängde
sig emellan dem, kunde han icke tillåta.
Han hade trott, att vänskapen, om den en gång förenade
dem, samtidigt skulle bilda en brandmur mot lidelsen; men
i natt har han sett lågorna slå högt mot skyn. Och han vet
nu, att vådelden icke kan släckas, och han gör sig inga
illusioner om, att han själf kan förbli oberörd däraf. Allt hvad
det finns inom honom af fåfänga, maktlystnad och
sinnlighet skall inom kort tändas af drottningens lidelse.
Det lägrar sig en skugga af vemod öfver hans drag.
Han tänker på Esther, och han tänker på sig själf med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
