Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-O**«...................
möjligheter — — densamma lilla sagoprinsessan är det, som
nu står och väntar, att han skall öppna henne sin famn.
Nu rinner blodet varmare i hans ådror och i tankarna
slår han sina armar om hennes lif, kysser det silkesfina håret
rundt om hennes panna och ser henne in i de stora, blåa
barnaögon, som strålande öppna sig för hans blick, medan
den svällande underläppen skälfver — lik en röd frukt, mogen
för skörd –––
Han sluter ögonen och somnar småleende.
Men drömmar äro oberäkneliga. När medvetandet är
domnadt, går känslan sina egna vägar och fantasien lyder
icke viljans lagar. Underliga hugskott flyga om i mörkret
och skapa starka stämningar af glädje eller sorg, om hvilkas
ursprung man ingenting vet, och hvilkas konturer förflyktigas,
så fort första ljusstrålen skiner in i kaos.
Han vaknar under tyngden af en beklämning, en smärta
djupare, starkare och större än någonting han dittills tycker
sig ha känt i sitt lif. Ännu ljuder i hans öron liksom ett eko
af en stor, stark mans förtviflade gråt. Hans ögon och
kinder äro våta af varma tårar och hans panna af kall svett.
Han försöker erinra sig, hvad han drömt. Han minns
ett ansikte, omhvärfdt af lågor, och ett par ögon, som
betrakta honom under halfslutna ögonlock, tills de brista, elden
slocknar och allt blir mörkt. . . han trefvar sig framåt, foten
slinter öfver ett mjukt föremål, och han vet, att det är hennes
hjärta han trampat på.
När han åter vaknar, framåt förmiddagen, känner han
sig dåsig och olustig, liksom efter ett rus. Det rufvar öfver
hans sinne en dunkel föreställning om, att någonting måste
hända i dag, någonting förutbestämdt och därför oundvikligt,
ehuru af djupt ingripande betydelse för hans framtid. Han
motser det likväl utan minsta spänning, med slappt lugn,
alstradt af medvetandet om, att han bäres framåt af om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
