Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vrider hufvudet med svårighet, ser in i prostens upprörda
ansikte, försöker småle, fast det icke blir till annat än en
grimas — och ber:
”Gör mig icke vek. Jag ser ni lider. Kom ihåg — ni
har varit Guds verktyg till att göra mig lycklig. Jag kan —
föreställa mig — hur ljuft — det måste vara för er —
medvetandet därom. Jag skall — med er — i evighet tacka Gud
därför — att ni — räddat — min själ–––––”
Prostens stämma svarar någonting, långt bortifrån:
”––-vågar hoppas att kunna fortsätta vår vänskap i
en kommande värld.”
”Hälsa — alla––––-Hälsa framför allt en. Ni vet,
Säg henne — hur högt jag har henne kär i döden — säg
henne min brännande ångest för hennes eviga och timliga
väl. Hjälp henne. Säg henne — att om jag i ord eller
handlingar förvirrat hennes begrepp om dygd och religion —
jag i döden — erkännande min orätt — låter bedja henne —
att åter utsläcka dessa intryck — och förlåta mig — att––-”
Ett doft hugg — och ännu ett––––andlös tystnad och
sedan ett stilla sorlande från mängden. Struensees ögon
stirra, blodsprängda, men han ser ingenting. Han andas
med svårighet, som om en snara klämt om hans hals, och
börjar så tala i ångest:
”Om Gud den allvetande ser, att jag om jag fått
lefva längre - icke skulle ha blifvit mina nuvarande
grundsatser trogen–––kunde detta ha ett ofördelaktigt inflytande
på den dom, jag nu snart skall mottaga?”
”Nej. Gud dömer efter verkliga handlingar. Icke efter
det som aldrig skett. Han dömer människan, som han finner
henne, då hon går ur världen. Han är kärleken och har så
föga behag i syndarens död, att han visserligen icke skall
döma någon––––-” rösten i fjärran mumlar ännu någonting,
som Struensee icke hör.
”Jag har visserligen mycket sent återvändt till Gud.
17. — Nationallitteratur. 20.
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
