- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
268

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stocken; Brandts blod. O Jesus Kristus — förbarmande.
Dödens fruktan är öfver den dömdes ansikte.

Prosten talar med låg röst öfver texten: Den som tror
på mig, han skall lefva, om han än doge.

Domen uppläses, med den kungliga stadfästelsen.
Bödelsdrängen visar det grefliga vapnet och sönderbryter det.
Länkarna aftagas.

”Ångrar ni af hela ert hjärta allt hvad ni felat mot Gud
och människor?” frågar prosten enligt ritualet.

”Ni — ni känner mina känslor i detta fall — och jag
försäkrar er, att de ännu i detta ögonblick äro desamma.”
”Förlitar ni er, för att af Gud benådas, uteslutande på
Jesu Kristi försoning?”

”Jag känner intet annat medel att erhålla nåd af Gud och
förlitar mig därför uteslutande på detta.”

”Går ni ur världen utan fientlig sinnesstämning mot
någon, eho det vara må?”

”Jag — vill icke — tro — att någon hatar mig
personligen. För öfrigt — vet ni — hur jag är till sinnes i denna

punkt — och åberopar mig på hvad jag nyss sagt––––––”

”Så gå i Guds frid dit Gud kallar er. Hans nåd vare
med eder.”

Prosten höjer sin hand välsignande öfver den
dödsdömdes hufvud, och Struensee vacklar tre steg framåt mot
stupstocken. Brandts blod stänker öfver hans hvita
silkesstrumpor, dödsryckningarna skaka honom, tänderna hacka
mot hvarandra. Hans fingrar famla, plockande som i feber,
omkring hans hals, han sliter och drager blindt i krås och
rock, och hans sista, ängsligt darrande fråga riktas till bödeln :

”Hur långt–––—? Hjälp mig.”

Bödeln sliter af hans blåa sammetsrock, och han störtar
sig framåt i blodpölen, bemödar sig ängsligt att inpassa hals
och haka i stupstocken. Bödeln lägger hans högra hand till
rätta. Bilan blinkar i luften.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free