Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstam och Levertin : inledning af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbete i det omgestaltade ”Svenska Dagbladet”. Småningom
viker skalden under denna tid tillbaka för vetenskapsmannen
och kritikern; samtidigt lämnar han allt mer och mer versen
och tillgriper hellre novellen, när han vill dikta. Men i alla
händelser dra krisåren 1889—90 och deras uttryck, den första
diktsamlingen, den viktigaste gränslinjen i hans litterära
utveckling.
I ”Legender och visor” hade han funnit en personlig
stil, som på samma gång innebar en fullkomlig brytning med
föregångares och samtidas uttryckssätt. Det var just versen,
som lyckades frigöra honom från resterna af hans förra
maner. I den längre novell, Lifvets fiender, som han
också gaf ut 1891 efter att länge ha sysslat med den i tankarna,
finner man däremot en ständig vacklan mellan olika stilar,
en osäkerhet i språket, som sträfvar efter glöd och prakt,
men endast glimtvis klingar klart. I versen tvangs han till
samling och enhetlighet, där nådde subjektiviteten högre och
där skolade han sig omedvetet i rytm och melodi. All den
utsmyckning och sirning, som utmärkte denna form, föreföll
en Goethedyrkare som Gustaf Fröding att vara höjden af
onatur, och flertalet läsare ropade genast på romantik, ehuru
Levertins lifsåskådning var bjärt motsatt romantikens. Men
just det prunklösa och osmyckade, det ”jævne”, som med
dyrkan af det danska skrifsättet äfven uppställts som idealet
af stil här i Sverige, hade för många blifvit liktydigt med
realism och verklighetstrohet. Levertins hela läggning var
emellertid en annan; hans känslolif och hans litterära
utbildning ägde ingen möjlighet att finna sitt uttryck i visornas
enkla tongångar. Han hade ringa intresse för den s. k. yttre
naturen och inte så mycken kännedom om den heller; i
lyriskt extatiska stunder kommo därför icke omedelbara
sinnesintryck utan historiska paralleller att tjäna honom till
motiver och symboler. Det var de mest skiftande tider och
typer, som lämnade kostym och sceneri till Levertins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
