Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - Tiveden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-O**»..•©**....’O"’..-o.
*• * 1 —–-—■—— ..................... ■ V
förtorkade stubbar till markens ljung.
Det är älgen. Väldig och tung
som en mastodont han släcker
sin törst i kärret och skådar
med vilda ögon i bergets vägg.
Och vattnet skvalar i silfvertrådar
ur flåsande mule och raggigt skägg.
Här kryper som skygg för himmelens ljus
den stolta tallen till markens grus.
Se bergen, de stå ej med tinnar som hvitna
i evig snö, men låga och grå;
de stå som trasmän med slitna
och färglöst blacknade kappor på.
Och valde vi språkets mörkaste ord,
de vore ej mörka, ej tunga nog
att måla i dikt den fosterjord
som evigt predikar sitt kalla: försaka!
hur bonden biter sin svarta kaka,
och stenarna rassla under hans plog.
Hur låg, hur grå, hur glädjetom
står trakten rundt min stig.
Min födelsebygd, du hälsar mig
i trasor och fattigdom. VII.
VII.
Kvällens stjärna flämtar skygg.
I sin stuga somnar trygg
bonden hos sin maka.
Men de unga vaka.
Knappt var stora junisoln
bakom mon försvunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
