Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - Barndomsvännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.©“••...©•‘•...©‘•...•O -... O 0 ’ ..-o -...’O-... O-’-. O •-. o-*.. o**...*o **..o.
•*. *. : •:
Tre gamla systrar fått gården i arf.
Som förr i sin farmors tidehvarf
de sutto kring lampan och blandade korten
och spelade ut bekanta i orten.
För hvart porträtt, som de fingo på hand,
de sakta hvarann i mantiljerna drogo
och nämnde ett minne och logo och logo
och riste på burrade mössor och band.
En löjtnant von Plåten var bålde husaren,
en klumpnäst fröken von Diiben var Blaren.
Den äldsta ensamt lät korten falla.
Hon hörde systrarna lugna och kalla
berätta om fordom — och kvällen blef natt;
men tigande mellan dem båda hon satt.
Och pudeln smög med en ängslig klagan
från skötet sakta och vädrade skygg.
Han såg mot den tomma länstolns rygg
med den stelnande blick som i sagan
ett djur ser en död på hans lämnade stol,
fast sätet står tomt så i mörker som sol.
Hon sjönk i tankar. — Så stirrande blek
som du lyss till en gammal sång vid en cittra
hon mindes en barndomsvän, som svek.
De lekte samman som lärkorna kvittra.
Hon var året äldre men yr som han.
De sprungo i bäcken, där vattnet stänkte,
och hand i hand de ledde hvarann
på mörknande mon. Hon såg hur han tänkte:
— Du skulle ännu vara så späd
och liten och rädd under mumlande fura,
att jag måste dig bära vid stätta och led
och i lingonriset, där ormarna lura!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
