Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - Barndomsvännerna - För mig finns ingen väg från hemmets dörr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OO*’...O"«..O.
V ––––– — ––––-— ■ ■ : V
Verner von Heidenstam
och långt öfver mörka vatten och länder
har lagts på mitt hår två välsignande händer. —
Snart somnade gården med rutorna skumma,
men öfver en gåta, som aldrig får svar,
satt vaken och tyst i länstolen kvar
en liten förtorkad och ensam gumma.
FÖR MIG FINNS INGEN VÄG FRÅN
HEMMETS DÖRR.
Hvar äro vännerna, som annars gärna
till sorglöst samkväm möttes i mitt hus?
Så tomt låg aldrig torget och så ljus
brann aldrig höstens stilla aftonstjärna.
En fattig spelman vandrar ensam hem
med harpan på sin rygg vid sliten rem.
Du siste vakne, blif min gäst och spela,
och vi som bröder aftonvarden dela.
Det vemod, hvilket bräddar trötta sinnen
med outsäglig lycka, fyllt min själ.
För mina tomma rum och mina minnen
berättar jag en saga vid ditt spel.
På tingets bänkar sutto Islands godar.
Från marknadstumlet mellan resta bodar
med vägg af timmer och med tak af väf
ren bullret rullade mot bergets klef.
Där trängdes kittelbotare och smeder
rundt krämaren, som skelögd räckte fram
de breda bälten, flätade af läder,
den hatt från Gårdariket och den kam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
