Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - Dödens blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖDENS BLOMMOR.
Så ofta Döden går förbi,
dra gudarna på munnen.
Hans frack finns inga knappar i,
och västen är försvunnen.
En gammal ungkarl utan hem,
en halft förfallen broder,
han går med skorna utan rem
och skörten utan foder.
Hans nötta hatt blef år från år
i pannan lägre makad.
Den borst, som hvass på hakan står,
blef grå men aldrig rakad.
Hans ögonspringor kisa skumt,
och tankspridd rör han läppen.
Så tassar Döden krökt och stumt
med armen lagd om käppen.
Hans bröders bänkar stå i rad
långs bord med fat och skålar.
Kring deras hjässor gunga blad,
och hallens tak är strålar.
Som lampor hänga i dess kor
all rymdens jordar tända
rundt lifvets drottning, världens mor,
den eviga och enda.
Hon skär ett tankespråk ibland
på armens breda ringar,
och trappvis höjs ur moln i brand
en skog af hvita vingar.
De sälla springa från sin bänk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
