Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - Jairi dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O* •♦.. o -...o ... O ’... O••’.. O* O * ..-o ^ 0 0
men de vidgade, djupa
ögonen stirrade blinda.
Blek jag med armarna sträckta
sprang genom skuggornas hop.
Natten, där aldrig en timmes
klockslag darrat förskräckta,
fylldes af hviskande rop,
tyst som vid Herkules’ stöder
suset af hafvet förnimmes:
— Moder, vi se dig, moder!
Lyror och jordiska smycken
yrde som damm ur handen.
Korgarna brusto i stycken.
Öfver den knäckta randen
forsade aska och mull.
Raka som stenar på grifter
skuggorna välte dem kull.
Falnande bilder och skrifter
än mellan fingrarna glödde,
när de askan förströdde.
Öppna himlarna bäfvade.
Fallande haglet slog
klyftornas frusna floder.
Askans hvirflar jag drog
kring mina bröst och sväfvade
hän till min Gud, min moder.
Läpparna glömt hennes namn,
men med mitt hufvud begrafvet
barnagodt i en famn,
släcktes på kinderna färgen.
Jag blef stormen på hafvet.
Jag blef stjärnan på bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
