Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Ett folk - Åkallan och löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vaknar om natten, men kring mig är fred.
Blott vattnen storma och sjuda.
Jag kunde i längtan kasta mig ned
likt en bedjande stridsman af Juda.
Ej vill jag tigga om soliga år,
om skördar och guld utan ände.
Barmhärtiga öde, tänd blixten, som slår
ett folk med år af elände!
Ja, drif oss samman med gisselslag,
och blåaste vår skall knoppas.
Du ler, mitt folk, men med stela drag,
och sjunger, men utan att hoppas.
Du dansar hellre i sidenvåd
än tyder din egen gåta.
Mitt folk, du skall vakna till ynglingadåd
den natt du på nytt kan gråta.
Må främst du stiga, du dotter af nöd,
som skygg ditt öga vill täcka.
Så älska vi dig, att vore du död,
vår kärlek skulle dig väcka.
Om natten blir sömnlös, om lägret blir hårdt,
vi svika dig ej på den färden,
du folk, du land, du språk, som blef vårt,
du vår andas stämma i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
