Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Karolinerna - Det befästa huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när fältpredikanterna gingo förbi för att gifva en döende
nattvarden i brännvin.
Uppe vid torget låg mellan afbrända tomter ett större
hus, ur hvilket hördes högljudda röster. En soldat aflämnade
en risknippa till en fänrik, som stod i dörren, och när
soldaten gick tillbaka utför gatan, ryckte han på axlarna och
sade till hvem som ville höra honom:
”Det är bara herrarna på kansliet som träta!”
Fänriken vid dörren hade nyligen ankommit med
Lewen-haupts trupper. Han bar in risknippan i rummet och kastade
den på spisen. Rösterna därinne tystnade genast, men så
snart han stängt dörren efter sig, begynte de med förnyad
hetta.
Det var själfva excellensen Piper som stod midt på
golfvet, rynkig och fårad, med upphettade kinder och
darrande näsborrar.
”Jag säger, att alltihop är galenskap,” for han ut,
’ ’galenskap, galenskap! ’ ’
Hermelin med sin spetsiga näsa rörde beständigt på
ögonen och händerna och sprang fram och tillbaka i
kammaren som en liten tam råtta, men fältmarskalken Rehnskiöld,
som vacker och ståtlig stannat vid spisen, bara hvisslade
och gnolade. Om han icke hade hvisslat och gnolat, skulle
trätan nu varit slut, ty alla voro de för en gång fullkomligt
eniga, men detta att han hvisslade och gnolade i stället för
att tiga eller åtminstone tala, det blef i längden icke att
uthärda. Lewenhaupt vid fönstret snusade och knackade med
snustobaksbössan. Hans pepparbruna ögon sköto ur
huf-vudet, och det såg ut som hade den löjliga peruken blifvit
allt större och större. Om icke Rehnskiöld hade fortsatt att
hvissla och gnola, skulle han ha behärskat sig i dag liksom
i går och alla andra gånger, men nu steg vreden honom i
pannan, och han slog igen snustobaksbössan för sista gången
och mumlade mellan tänderna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
