Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Karolinerna - Det befästa huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädd stanna på tröskeln. Dock lät han ingenting märka utan
vinkade fänriken. De stego ned utför en brant trappa till
en källare. Där var en brunn, och vid kranbommen till det
sjungande vindspelet, som upphämtade vattnet, körde en döf
kosack med piska och tömmar och utan aning om faran
en mänsklig skepnad i svensk officersuniform.
Då de löste repen och i fångens ställe bundo kosacken,
igenkände de holsteinaren Feuerhausen, hvilken hade tjänst
som major vid ett värfvadt dragonregemente, men hvilken
bortsnappats af kosackerna och spänts som ett ök för deras
vattenhiss.
Han knäföll och stammade på bruten svenska:
”Majestät! Jak ej tro mine ökon... Min
reconnais-sance ...”
Konungen föll honom muntert i talet och vände sig
till fänriken:
”För upp de båda hästarna i stallet! Tre män kunna
icke med behag rida på två hästar, och därför stanna vi
här till dess några kosacker komma förbi, från hvilka vi
kunna taga en ny häst. Själf står herren vakt vid porten.”
Därefter gick konungen tillbaka till boningshuset och
drog igen dörren efter sig. De uthungrade hästarna, som
begärligt gnagde barken af buskarna, blefvo under tiden
ledda upp i stallet, och fänriken begynte postera.
Långsamt skredo timmarna. När det började lida mot
skymningen, ökade stormen i förbittring, och snön yrde i
solnedgången öfver de tröstlösa snöslätterna. Likgula
kosackansikten lyfte sig spejande öfver buskarna, och långt i blåsten
ljödo de kringströfvande plundrarnas: Ohahå! Ohahå!
Ohahå!
Då steg Feuerhausen ut ur stallet, där han suttit mellan
hästarna för att icke få frost i såren efter de rep, hvarmed
han varit bunden. Han gick fram till boningshusets stängda
dörr.
7. — Nationallitteratur. 21.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
