Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Karolinerna - Lejonburen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till vattning. När de kommo i slottets trappa, mötte de bland
de turkar, som nyss fått kasta en blick på konungen, själfva
sultanen, förklädd till janitschar. Num Eddaula tryckte sig
intill muren och drog det utslagna håret öfver födelsemärket
vid ögat, men han kände på handlofven andedräkten af den
mun, hvilken samma afton skulle befalla hans död. En hjälte,
en hjälte ville han se framför sig, eller också skulle han själf
begynna vackla!
En dörr öppnades. Han tog ett par häftiga steg framåt
och böjde sig, och genom hålet i en skärm betraktade han
konungen.
Det vida gemaket, där sultanens danserskor ofta vid
flöjtspel trampat mattorna, var från golf till tak och utefter
väggar och fönster så öfverspunnet af mångfärgade arabesker,
att Num Eddaula trodde sig se en löfsal, där mellan blommor
och rankor förtrollade spindlar fäst sina guldnät. Vid
bortersta väggen låg konungen på en smal fältsäng och
med skjortan väl knäppt ända upp till halsen, öfvermannad,
utan soldater, utan makt och dock envåldsherre öfver ett
aflägset rike, hade han icke ens nog med penningar för de
handtryckningar och gåfvor, som voro nödiga vid ett möte
med sultanen. Han kunde icke ödmjuka sig inför de
främmande sändebuden och stiga fram till sultanen som en slagen
och utblottad flykting. Han rodnade vid tanken att behöfva
visa sig inför sina lakejer och stallknektar som en afväpnad
arrestant, hvilken måste foga sig efter en annans vilja, hur
ifrigt de än dagligen upprepade, att det skedde på hans egen
nådiga befallning. Därför hade han i stället lagt sig till sängs;
det som fattades honom var icke hälsa utan penningar. Allt
sedan kalabaliken hade han förblifvit liggande månad efter
månad. Han ville icke ens sätta foten på golfvet utan lät
bära sig i lakanet till en divan, då sängen skulle ombäddas.
Hans båda lifläkare Skraggenstjerna och Neuman märkte
med ängslan att hans lemmar begynte stelna och förlamas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
