Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Skogen susar - Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 -... 0–.. O* -.. o * •...•0 -..0 *.. 0 -.. 0"...-0*^r40.
. -■! I ................ I,,’’,.-
V.
De följande dagarna väntade spinnerskorna förgäfves
på Deianeira, som hade stängt sig inne i sitt rum och vägrade
att mottaga någon föda.
Utan att få svar skakade slafvarna på dörren och ropade:
”Skjut undan regeln, husmoder! Stundeligen komma
dammiga budbärare och tala om Herakles. De värnlösa
hjälper han, de förorättade hämnas han, städer bygger han
och medan han nu bereder sig till tackoffret, stämmer han
om nätterna hemligt möte med höfdingarna i Ioles tält och
uppgör nya planer. Han kastar sin kappa öfver henne och
bädden af repade löf, och med lampan i handen uppritar
han i sanden inför sina förtrogna nya murbräckor och
stormstegar. Kom ned, Deianeira, och hör de sista tidenderna!”
Under silfverpopplarna vid källan stodo jägare och
vallherdar för att med egna öron förvissa sig om händelserna
under krigståget. Där fanns snart knappt ett strå, som icke
blef nedtrampadt, och om aftnarna råmade korna otåligt, ty
man glömde att vid den vanliga tiden komma med fotklofven
och stäfvan.
Hör! Då lyftes stafvar och händer och en aflägsen
herdes röst fick svar och orden ilade fram och åter mellan
skarorna som en svärm af svalor och flögo in öfver gården
i husets rum och stormade tillbaka ut i det fria:
”Det är Herakles’ män, som närma sig i dalen! Det
är Herakles’ folk!”
”Men hvarför spela inte hornen?” frågade den
närmaste vallgubben.
”Och hvarför slå inte kämparna på sina sköldar?” sade
hans hustru, som under samma popplar hvar höst, ända
sedan hon var liten, fått vinka åt de hemvändande.
Hjälmarna blinkade i spjutskogen, men deras tagelkam-
10. — Nationallitteratur. 21.
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
