Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Bjällboarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Valdemars klubbehär stannade därför i de magra
ängsbackarna och hagarna vid Hofva. Vårdkasarna, som oaktadt
de ljusa försommarnätterna flammade på höjderna söderut,
förkunnade, att fienden blifvit sedd. Kvinnorna höllo också
redan på att utrymma stugorna, rädda att skyttar skulle klättra
upp till ljuren på taket med sin båge och att träväggarna
skulle omgifvas med rishögar och antändas. De plockade
hop sina tillhörigheter i säckar, skyndade sig till kyrktornet
och halade upp stegarna efter sig. Men då hördes en morgon
härblåsning på afstånd. Det lät som råmande kreatur. Gripna
af skräck, klättrade de ned igen och ryckte bommen från
kyrkporten. De flydde, sprungo, halkade, med barnen
hängande i händerna och sjuka och orkeslösa mellan sig i guldstol.
Andfådda hejdade de sig ibland för att lyss, men åter bölade
lurarna i fjärran. Åter fortsattes den vettskrämda flykten
inåt skogen till de små skyddsborgar, som bakom träsk och
förhuggningar sedan urminnes tid funnos på de
otillgängligaste bergen. De bestodo endast af en låg ringmur, upplagd
af så pass stora stenblock, som kunde lyftas i en mansbörda.
Men kvinnorna lastade trädstammar och grenar ofvanpå
muren och bakom sig lade de igen stigen med mossa. Deras
största fruktan var, att de skulle behöfva törsta, och de
starkaste bland dem voro i en ständig vandring mellan borgen
och den närmsta tjärnen med ämbar och såar. Vattnet tömde
de i en fördjupning uppe på berget och täckte med näfver
och torf. Det blef unket att dricka, men de vakade ändå
öfver det som öfver en oersättlig skatt. Det skulle räcka
också åt männen, ifall de kommo. Emellanåt kläppte det i
klockan nere vid kyrkstaden och prästen begaf sig ut i hvit
skjorta och stola med en vägvisare för att bära sakramentet
till någon döende i skogsfästena.
Kring Magnus samlades från alla håll de sluga och
beräknande och de fåfängliga, som älskade utländsk sed, men
också de allvarliga och dugliga, de som hade svurit sin riddared
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
