Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Tankar och teckningar - Om svenskarnes lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur TANKAR OCH TECKNINGAR.
OM SVENSKARNES LYNNE.
Januari 1896.
Svenskarne, skrifver Johan Brovallius 1735, äro ”en
Trumslagerisk Nation med Fattigdom, Ape-högfärd och
Puttelkrämeri”. Vår litteratur vimlar af liknande utfall mot
oss själfva, och de mottagas alltid med öppen eller förtegen
belåtenhet. Ingenting frukta svenskarne så mycket som att
bli slagna på fingrarna med själföfverskattning. Inom hela
samtiden finns icke heller ett förnämare och mer vinnande
folkdrag än denna nationella själfironi. Hur på en gång blyg
och stolt ter sig icke en sådan själfförnekelse vid sidan af
de andra nationernas förgudning af det inhemska! Ett sådant
inåtseende öga öppnas först hos en hög och gammal kultur
och under skeden, då ett folks förmåga att skärskåda sina
egna lyten och fördomar skärpes ända till ytterlighet, ja,
till en tragiskt förstörande makt. Den svenska nationen
liknar en vidtberest gammal världsman, hvilken varit med
om allt och pröfvat allt. Han har mätt djupen i politikens
orena flöden. Han har förbluffat Vatikanen med sina
hermeliner och silfverbjällror samt Versailles med sina
älghuds-handskar och kragstöflar. Han har ätit nådebröd hos sultanen
och bjudit tyska borgare på springbrunnar af vin. Hans
historia är brokigare än Karl Knutssons lefnadssaga, och
världsklok och allerfaren gnuggar han händerna och bugar
och bugar. ”Mina herrar,” säger han till sina grannar,
”tilltro mig ingen betydelse. Jag är en gammal tok, och alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
