Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Tankar och teckningar - Om svenskarnes lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt följe. Att vetenskapen står jämförelsevis skyddad, om
också på långt när ej efter förtjänst uppskattad, beror
uteslutande på dess mer ämbetsmannamässiga ställning.
Visserligen har Svenska akademien genom minnespenningar
och grafstenar och genom hela sin ställning gifvit litteraturen
en oundgänglig statslig bekräftelse och i det hänseendet varit
till ett verkligt, erkännansvärdt gagn, som vittnar om
stiftarens blick för svenskt lynne. Samma bekräftelse har
Konstakademien förlänat de bildande konsterna. Lika fullt röjer
sig mot alla estetiska skapelser ett skadegladt hat, hvilket
uratar till pöbelaktig likgiltighet för allt djupare själslif.
Polemiska diktare ha beständigt mött motstånd i alla land.
Gar-borg utropar midt i det vittra Norge, att han icke kan lefva
annat än i en fjällhydda uppe vid snögränsen, och Kristiania
målas af skriftställarne i färger, som icke väcka reslust.
Björnson och Ibsen ha nödgats att tillbringa långa tider af sitt lif
i fjärran land. Shelley, Byron och Heine dogo i landsflykt.
En allvarligare inblick i det germanska och anglosachsiska
sinnets hemligheter kan till och med skönja vissa sympatiska
grunder för denna jungfruliga och till skuggrädsla stegrade
ovilja mot våldsammare konst. Men allt detta räcker icke
att förklara de närvarande förhållandena i Sverige. En sådan
obeläsenhet, en sådan förkärlek för det medelmåttiga som
hos våra bildade klasser återfinner man på sin höjd i det
stora kulturlandet Tyskland — våra författares Kongo.
Kanske återfinner man också något liknande inom många
kretsar i de andra stora kulturlanden, men säkert icke hos
något af våra grannfolk, och den plebejiska enfalden pryder
icke förädlade germaner. Våra stora klassiska skalder ligga
förgätna, Bellman lefver endast på sina melodier, och nyare
vitterhet och konst betraktas ungefär som en icke straffbar
förbrytelse. Knappast något ådagalägger klarare än detta, med
hvilken hisnande snabbhet svenskarne i följd af sin brist på
konservatism böjt sig under det införda dyrkandet af de ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
