Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Tankar och teckningar - Om svenskarnes lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9* - o •...O -.,. O-... o -.. O* -.. o-* .. O ’...o •...•O—., o* .-o-•.. o**-., o**».. o
’ *’ ’ ’ ■’ ..................................." 1 &
tider förgingo, innan fjälltrakten förmådde ingifva annat än
fasa, och först vår tid har ofvan bergsstupornas hisnande
prakt upptäckt stillhetens och den öfverjordiska klarhetens
majestätiska skönhet, vid sidan af hvilken hafvet med sin
döda synrand och sin tunga luft faller till föga. Det svenska
landskapet har alla trappsteg från haf till snöfjäll. Det är
en lika brokig mosaik som det svenska lynnet och lika svårt
att öfverskåda i samlade linjer. Men märk missförhållandet
mellan uppsvenskarnes håg för det storartade och det täcka,
i oändliga enskildheter splittrade landskapet! Inbillningen
söker på alla sätt öfverskyla denna tvedräkt. Furorna diktas
skyhöga. Förvägna klippor hänga öfver dånande forsar, och
skären, som skalden befolkar med mörka vikingagestalter,
bli underliga öar utom civilisationens råmärken. Sin olustigaste
uppsyn visar det svenska landskapet i disiga sommardagar,
då blåsten vänder löfven afviga och markerna bli grå och
liksom öfveryrda af allt det damm, hvilket århundraden hopat
i ämbetsverk och spannmålsbodar. Det var bestämdt på en
sådan dag som gamle kung Gösta trätte om sina laxafisken.
Ingenting förkättra svenskarne dock så gärna som det
nordiska klimatet. De växlande årstiderna bjuda en
vederkvickelse och förströelse, som sydlänningen saknar, och
vända vår uppmärksamhet mot naturen. Vi ömsa landskap
och lefnadsvanor fyra gånger om året utan att behöfva
förflytta oss, och vi vänja oss att granska himmel och luft.
Skönast är senhösten, hemmets och det andliga arbetets årstid,
då brasan brinner, då dagarna bli allt kortare, vägarna allt
tystare, och då julgranarna tåga upp på torget. Det är årets
högtidligaste och mest obeskrifliga stund, då den första snön
börjar falla och hela folket bereder sig till den gamla
midvintersfest, som mindre gäller den återvändande solen än den
egna härden och känslan för själfva det ärfda landet.
Det svenska lynnet har i sin splittrade mängd af detaljer
alltså likhet med landskapet. Medan våra grannfolk ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
