Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Kung Salomo och Morolf - Salomo om sin och Morolfs sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans dikt är bröd och vin för allas minnen,
min blott för visa och för sorgsna sinnen.
Nej, mer än jag, o broder, ingen
din visa älskar och dess ljusa,
dess snabba flykt mot sommarskyn.
Ty bubblan, glittret, hvita vingen,
allt som kan sväfva och kan susa,
som smeker själ och fröjdar syn,
allt ungt och lätt jag håller hemligt kärt,
fast att det tolka ej blef mig beskärdt.
I ångesttankar och i smärta
bar i sitt lif mig nog min moder,
grät åt sin kved i kvällen tyst.
I vaggan natten ren mitt hjärta
tungt vaggat har på dunkla floder
och mörkret mina läppar kysst.
Jag sorgevidets saknadstunga sus
hvar skymning sorla hört ikring mitt hus.
Så sken från världar, som gå under,
förbrunna festers fackelräcka,
dödsurnors frid och stjärnskotts ljus,
skilsmässans bleka högtidsstunder
min diktnings genklang endast väcka.
Afresans dunkla afskedsrus
i gåtfull fröjd mitt hjärta redan känt.
Jag kvällstor blick mot västerhimlen vändt.
Djupt i mitt väsen flammar bålet
af lifvet tändt och närdt af lifvet,
där själ och sinnen brinna ner.
En gnista frälst ur svarta kolet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
