Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Kung Salomo och Morolf - Drömmen om mullen och vindarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i de bottenlösa sållen.
Banden sig från lifvet löste.
Marken vek från mantelfållen.
Alla anleten, mitt hjärta
älskat, doldes djupt i dimman.
Allt det brokiga och bjärta
slocknade i skiljotimman.
Lyften ur dunklet mitt hufvud!
Bär till ditt land mig, östan!
Solens, morgonens, min egen
bygd, ur hvilkens gula töcken
släktet stigit med sin sägen,
ljuf af Eden, het af öken.
Där i dunkla blickar brinna
skaparkvalet, skaparglöden,
och med nattens visdom rinna
djupa brunnars mörka flöden.
Bär till ditt land mig, östan!
Bär till ditt land mig, västan!
Längtans med det gröna suset
och sin synrand ständigt skiftad,
men med hamn i slutna huset,
hemmets frid vid härden stiftad.
Högt om segerfanor tala
stämmors ord och viljors vimmel,
och af framtid stråla svala
blåa ögon, haf och himmel,
Bär till ditt land mig, västan!
Visen mig än en gång världen!
Än en gång vill hjärtat höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
