Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Rokokonoveller - Ur ett hjärtas dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke af någon dum och vidskeplig respekt för dem som
slumpen födt med en stamtafla — hjärtats adelskap är för
mig det enda verkliga — men därför att min frimodighet lider
af den etikett, som besöken i dessa hus fordra, helst när man
är af så kalladt lägre stånd, och därför att min själ är för
stolt för att vilja ödmjuka sig för en andryg, stammade han
än från kung Arilds tid.
Men min moder har assurerat mig om den unga
friherrinnans godhet, och då gör jag alltför gärna en visit,
helst som den stora ekonomiska förlust hon lidit (så godt
som allt hon ägde har genom aflidne barons misshushållning
gått förloradt), gjort henne känslig för medmänniskors
deltagande.
Så gick jag skogsvägen till sjöstranden, där Yxsunda gård
ligger, omgifven af susande gröna löfängar. Den gamla
parkens ekar stodo högtidliga och grå, som den gång vi lekte i
deras skugga, och andmaten växte allt tätare på de stilla
rud-dammarna. Huset själf började se förfallet ut, och jag
mindes småleende, med hvilken beundrande nyfikenhet jag
en gång betraktat dess grå stenlänga, den gamla balustraden
med solvisaren och den grå grottan med sin svalka. Nu
tedde det hela sig fallfärdigt och anfrätt. — Hennes nåd, som
jag fann i en skuggig bosquet med sin tambournål i handen,
mottog mig med mycken godhet. Olyckligtvis var hon ej
allena. Hon uppvaktades af en medelålders man med mycket
puder, stora skospännen, blommig sidenväst, och en recherche
i hela klädseln, opassande för en man med grå hår vid
tinningen.
”Baron Stjerncreutz,” föreställde hon mig. ”Baronen
är förmyndare för min dotter,” sade hon, ”och nog obligeant
och aimable att ligga här i Yxsundas solitude, ensam hos en
gammal väninna för att rangera hennes krångliga affairer . . .
men så börjar också tiden att blifva honom lång, eller hur,
baron, ni längtar till Stockholmsassembléerna!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
