Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Rokokonoveller - Ur ett hjärtas dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser helt Thorildiansk ut,” sade baronen insolent, i det han
slog de smala benen med silkesstrumporna öfver hvarandra
och vårdslöst lekte med urkedjan.
”Ja, herr baron, jag är en naturälskare framför allt,
och aftonen fyller mitt hjärta med dygd och tystnad, men jag
skall ej fadgera med att conversera därom, herr baron och
jag lära ändå aldrig begripa hvarandra.”
Jag reste mig upp, bugade mig kallt för honom och hade
den triumfen att friherrinnan beledsagade mig öfver
sandplanen till grinden.
”Också hos mig har den täcka kvällen väckt en
affec-tueuse tristesse,” sade hon lågt och melankoliskt. ”Man är
ej alltid så glad, som man låtsas, dock passe pour cela. Qa
vaut mieux de se taire lå-dessus. Tro alltid, att det är med
en sensible fägnad, som jag återsett en ungdomsvän.”
Hon talade stilla och slog ner ögonen. Hennes vackra
bröst höjde och sänkte sig, och hennes lilla hands darrning
vid afskedet gjorde mig sällsamt lycklig. Jag hälsade
aftonstjärnan, som tindrade fram i det blå öfver granarna, med
fingerkyssar och sälla tillrop. Med glad tacksamhet prisade
jag Skaparen för en säll dag och famnade huldsaligt natten,
som för mig plötsligt blifvit fylld af stråliga irrbloss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
