Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Rokokonoveller - Ur ett hjärtas dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barons jugement om damer i hennes och min hembygd,”
sade jag och fixerade honom.
Han gjorde en grimace. — ”Mon cher, baronessan
Gyllenbåga, hon är en exception, hon är kall som is och
inconsolable. Icke ens hennes värsta ovän skulle kunna
noircera hennes dygd — jag är ju för öfrigt hennes homme
d’affaires och tuteur för lilla Fredrica. Bon soir, mon cher,”
tillfogade han bruskt och vände mot Yxsunda med dansande
gång och smågnolande.
Men blott han försvunnit i vägkröken, sträckte jag båda
armarna upp mot den nedgående solen, som i brand sjönk
ned bak skogsbrynet. All elds tändare och all flammas närare,
Du ur hvilkens varde solens värme och blodets lust sprungo
fram i samma ögonblick, hur skall jag kunna tacka dig, att
Du lagt in i mitt bröst en stråle af din låga, ständigt
brinnande och ren. Föraktliga som polens maskar och sumpens
grodor äro mig de andar, som trifvas i smutsigt vatten, och
där i förveten världsklokhet jubla öfver den dy de uppröra.
Mitt hjärta, må du som solen flamma, glöda och värma, för
att sen dö i oförsvagadt ren prakt i hafvets oändlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
