Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Rokokonoveller - Ur ett hjärtas dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämbetsman, har han redan fortune och kan kanske,
bergsassessor som han är, göra dina grufdelar rentabla! Skall han
sålunda blifva din älskare och man? Non, oui, jag är för
intresserad för att kunna conseillera dig — men kanske oui.
Jag har gjort effort för att skrifva tranquillement dessa
ting — det hindrar ej att min fjäder tremblerar. Men ärlighet
varar längst, och våra souvenires kan ingen puissance fråntaga
oss. Farväl, lilla Hedda, lilla, söta, vackra krikonet, je
t’embrasse pour la derniöre fois,
toujours votre ami
Frédéric Stjerncreutz.
Gud, jag måste ut, ut!
Några timmar senare.
Natt! Storm! Svarta skyar susa förbi den dystert
lysande månen! O, att jag låge död under kumlet och dimmiga
Conas harpa spelade öfver min grift! Vildt som stormen
bland Lochlins träd tjuter vinden — min panna bränner; —
kyl den, o död, hvita mö med snöhand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
