Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Magistrarne i Österås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 . O -.. o* -.. o • .. O -.. O *.. O
*. ■ ■■■■..■UMLB,, ....■.Il-.........’ . " ’ li........... !■"■" ’V
”Nog vet jag det,” svarade den yngre, hvilkens blida
ansikte var stelt af spänning och ångest under det blå
hufvud-klädet. ”Men min döda moder offrade och bad där alltid
i svåra ögonblick, och just nu gäller det mitt lifs välfärd.
Jag skall offra silfverskeden, som jag fick vid dopet.”
”Akta dig för ärkebiskop Abraham. Han är en gammal
skol- och stutomästare och lägger icke fingrarna emellan.
Får han veta det, blir det allt ris på bara ...”
”Skämta icke, Gunilla. Både från Tälje och Sigtuna
har det nog försports, hur grufveligt han far fram. Mycken
förtröstan har jag icke, ty öfverallt lär han tvinga trolofvade
till äktenskap. Om de vilja eller icke, drifvas de samman
som djur. Mitt enda hopp är att min gudfader, domprosten,
kan berätta, hvilket viljelöst barn jag var, då jag med lock
och pock tvingades taga Rewel Larssons fästeskänk.”
”Bäst att förtiga fortsättningen, att du i stället har till
hjärtevän den raske Jon på Riddarnäset.”
”Tyst! Just nu är gudfar hos ärkebiskop Abraham. Jag
skulle vara hemma och bedja. Men jag tror det verkar mer,
om jag som mor offrar i källan. Bara ingen ser oss.”
”Nej, det är måltid och tomt i fönstren.”
De hade kommit till den vanvårdade källan, hvilkens
vatten dock flödade rent som alltid. Likblek af ångest böjde
sig Märta ner mot vattnet, tog ur kjortelsäcken en silfversked,
hvilkens skaft föreställde heliga Barbara med tornet, och
lät den glida i vattnet, medan hon halfhögt mumlade en
gammal bön.
Hela dagen hade domprosten i Österås, Matias And,
stått inför Svea rikes ärkebiskop, Abraham Angermannus,
med hjärtat i halsgropen, som en skolpojke inför magistern.
Ryktet hade icke öfverdrifvit den hårdhet, med hvilken
ärkebiskopen for fram på sin räfstfärd genom landet för att
ändtligen med roten rycka upp det papistiska ogräs, som
under kung Johans beklagansvärda regering ånyo frodats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
