Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Magistrarne i Österås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett par skuggor utan ord, ty två skuggor hafva intet att
bekänna eller förebrå hvarandra.
Men i afton samspråkade de tonlöst om ditt och datt,
medan deras blickar dröjde i de atenska tempelruiner, bland
hvilkas brutna och sollysta kolonnstammar de lustvandrat
samman en länge sedan förfluten sommar. De samspråkade
om dagens händelser och om Österås’ sist hemkomne son,
Erland Stråle, och diskuterade, med ömsesidig visshet om hur
den lilla staden och den gamla skolan fängslade, hans framtid,
och deras anmärkningar därom voro också vemodsord om
dem själfva och de många år de lefvat bland de tysta minnena
och fruktträdgårdarna. Så slog klockan elfva, först Klas
Siggeson Elds domkyrkoklocka med sin mäktiga stämma och
sedan den lilla Katarinaklockan med sin lekfulla silverklang.
Den sista gjorde gärna Ragnar vek om hjärtat. Den hade
varit hans barndoms tidmätare och klingat genom det
sollysta borgmästarhemmet, där han var född. Hans mor hade,
då han var liten, berättat en sägen om, hur barnen i Österås
skänkt sitt silfver, när den göts, och faddrarnas små
silfver-bägare och gudmödrarnas skedar ur de gamla besticken hade
smälts in i massan. Katarinaklockan lät än i dag såsom
Jon Blunds silfverklocka med drömmar öfver låga, hvita
hufvudgärdar.
”Klockan är elfva,” sade fru Elin, reste sig och kysste
sin man på pannan med de kalla läpparna. ”God natt, vän,
läs icke för länge.”
Så gick hon med det guldfärgade bandet lysande öfver
de hvita tinningarna. Det blef tomt efter henne, som om hon
försvunnit ur huset.
Ragnar reste sig och trädde in i sitt bibliotek. Där brann
lampan oförändradt jämnt och klart med sitt studersken under
den gröna skärmen. Raskt, som man kastar sig i sjön, kastade
han sig åter in i läsningen, och snart satt han där på nytt,
begrafven i ett kaos af böcker af alla storlekar och slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
