Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Sista Noveller - I Trastevere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o–.. O’ -.. O * .. o 0 -.. O*
––––––-SJ
”Bravo, då spela Domenico och jag i afton stora herrar
och äta kronärtskockor å la Judéen hos vår vän Melkisedek.”
Denne, som fortfarande var i lyft stämning, kände sig
stolt öfver att kunna traktera och bjöd välkommen.
Men när han åter var öfver i boden, skakade han sitt
dystra hufvud. Gäster brukade aldrig beträda hans hem, de
två små gårdsrummen bakom butiken. Melkisedek gömde
nämligen här en farligare inkonsekvens än gammaljudiska
rätter. Det var naturligtvis en kvinna, Agata. Agata var
en helt ung flicka, som Melkisedek hittat af en lyckträff,
liksom han hittat sina kuriosa, och som han sedan behållit.
En afton hade han i en af de små gränderna vid Piazza
Navona sett en flicka stå med en stor korg. Hon väntade
synbarligen på någon, som icke kom. Timmarna hade gått,
men hon vågade icke röra sig ur fläcken. Bondflickan i den
grofva mörkblå dräkten från Abruzzerna stod där orörlig
vid en lyktpåle, hvilkens låga fladdrade irrblossaktigt i
regnblåsten. Hennes ansikte med den rödgula manen präglades
af en till sinnesslö trötthet öfvergången rädsla, och all hennes
viljekraft låg i det krampaktiga grepp, med hvilket hon höll
mot bröstet sin videkorg.
Det mörknade. Melkisedek kunde icke taga ögonen från
hennes hår och utsporde henne. Småningom fick han till
svar en förvirrad berättelse om en faster, hos hvilken hon
bodde och med hvilken hon lämnat Aquila för att i Rom
sälja väf.
Melkisedek fick intryck af att fastern med vett och vilja
velat slunga flickan ut i världen, och han öfvertalade henne,
utfrusen och svulten som hon var, att följa sig hem.
Detta hade händt för snart tvenne år sedan, men från
och med den stunden hade Agata blifvit Melkisedeks allt i
allom, delande hans bröd och bädd, och sällan ens lämnat
de dunkla gårdsrummen innanför den belamrade butiken.
Orsaken härtill var icke tillgifvenhet för den lille dystre juden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
