Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Sista Noveller - I Trastevere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klaring. Domenico sänkte, helt skrämd af denna skinande
hvita hy, detta praktfulla röda hår, ögonen mot tenntallriken.
Cesare gol som en gök, drog sin blå halsduk i en stor knut,
tittade på Melkisedek från sidan och granskade sedan flickan
med en kännares ögon. Så åts och dracks det under tystnad.
Det fanns getost och polenta, stekt kabeljo, de berömda
kronärtskockorna och två stora halmomspunna flaskor vin,
af det röda, kalla från Genzano, på hvilkets yta oljedropparna
tindrade, och det gula från Frascati, hvilket har något af
högländt rumex’ friska syra. Vinet flöt genom Cesares strupe
beständigt och obehindradt som genom en vintappares
glastratt. Sedan man resonerat mycket fram och tillbaka om
kronärtskockorna, hvarvid Melkisedek bevarade en högtidlig
min af invigd förbehållsamhet, började drufvan småningom
gå de tre herrarna åt hufvudet. Agata lyssnade förvånad
till de högljudda stämmorna och skratten.
Munterheten kändes som en befrielse efter den instängda
ledsnaden i ensamheten med Melkisedeks dofva röst och
smekningar utan glädje. Ett upproriskt behof efter frisk luft
och starka, muntra famntag fyllde hennes bröst. Cesare var
lik soldater och vallare från hennes hemtrakt, som skrattande
öfver hela ansiktet buro kvinnorna på starka armar ut till
skogen, och hon började bakom Melkisedeks rygg besvara
hans ögonkast.
Nu tyckte Domenico tiden vara inne att göra sitt
sedvanliga lilla anfall på Melkisedeks religion, och han begynte
försiktigt: ”1 natt hade jag svår tandvärk, men lyckligtvis
erinrade jag mig den goda, kära Santa Apollina och åkallade
henne. De hedna bödlarna bände sönder hennes käkar, och
sedan dess botar hon för tandvärk.”
”Och det hjälpte,” sade Melkisedek torrt.
”Visst hjälpte det, men jag kom att tänka på hur
öfver-gifven du måste vara, Melkisedek–––––”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
