Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Diktare och drömmare - Dantes Vita Nuova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dantes ungdomskärlek, som först trycktes 1576, men sedan
afgjordt och rätteligen ställts i skuggan för hans stora
världs-dikt — den största, nedskrifven af människohand — har
efter flera sekels glömska i vårt århundrade firat en verklig
återuppståndelse. För hela den prerafaelitiska rörelsen i
England är ”Vita Nuova” den klassiska boken. Vare sig Rossetti
diktar om ”the blessed Damozel”, som står på himmelens
guldbalkong, med ögon djupare än djupet i vatten, stillnade
för evigt, med tre liljor i sin hand och sju stjärnor i sitt hår,
eller han målar Beatrice och Dante med färger gnistrande
som gotiska kyrkfönsters, alltid är det ”Vita Nuovas” ord och
verser, som susa en till mötes, och, som mästaren, så dikta
och måla också alla hans efterföljare med Beatriceballaderna
i sina hjärtan.
Det måste finnas och det finns någon hemlighetsfull
känslans frändskap mellan denna florentinska drömmare och
vår egen tids finast organiserade, mest förandligade
diktarnaturer, och helig som en palimpsest, bakom hvilkens glosor
man anar den äldsta tolkningen af ens egen ungdomslängtan,
har den lilla boken blifvit, som först skildrade den romantiska
kärleken mellan man och kvinna.
Att öfversätta ett sådant verk är att lägga på sig ett
tungt ansvar. Det är icke en vanlig profan skrift, som det
gäller att återgifva. Det är en inspirerad, där den minsta
vändning har sin mystiska betydelse. Lyckligtvis har
uttolkaren gått till verket med det rätta sinnet, med en
hänförelse och en kärleksfullhet öfver allt beröm. Hans
försvenskning är också — särskildt i de af rytmiskt lif
genomströmmade versifierade delarna — förträfflig, så mycket mer
erkännansvärd, då man betänker de hart när oöfvervinneliga
svårigheterna i att gifva illusion af Dantes stil.
Språket i ”Vita Nuova” är nämligen fullt af motsatser.
Det är först och främst ett litterärt och raffineradt språk, som
ej vänder sig till massan, men till de ensamma och förfinade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
