Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Diktare och drömmare - Dantes Vita Nuova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det typiska exemplet på denna poetiska kärlekskult utan tanke
på bönhörelse. En utomordentligt begåfvad nordfransk skald,
som fyndigt försmälte provensalska och bretagneska
traditioner, Chrétien de Troyes, blir den chevalereska kärlekens
populära epiker. Med stigande konsekvens har han i sina
kärleksromaner på vers skildrat den höfviska passionen.
Cligés och Fenice, Alexandre och Soredamors, hjältar och
hjältinnor i hans stora diktning ”Cligés”, äro redan dylika
erotiska mönsterpar, utan fruktan och tadel, och i den af hans
beskyddarinna, Marie de Champagne, påverkade romanen
”Riddaren af Kärran” når uppfattningen sin toppunkt. Det
är Lancelots lidelse för drottning Guinevere, som här skildras,
och kung Arturs paladin är en fulländad typ af en chevaleriets
”primo amoroso”. Oförvägen krigare, af ett mannamod
och ett dödsförakt utan gräns, darrar han som ett strykrädt
barn i den älskades närhet och svimmar, när han får se en
kam, i hvilken lysa några af hennes gyllene hår. För henne
tömmer han till och med den för en stridsman beskaste
drycken, skammens och den låtsade feghetens, och fast denna
kärlek till hans herres och väns maka är dubbelt brottslig,
har den i sin oändlighet, förädlande hela hans varelse, sin
inre sanktion. Kärlekslidelsen nådde så en idealisation, i
hvilken provensalska och på keltisk botten utvecklade, om
ock ej födda, motiv förenades, och de purpurröda och svarta
segel hissades, med hvilka den obetvingliga lidelsens
hjältinnor, Isolde och Guinevere, färdas genom världslitteraturen.
Frågar man om dessa diktade framställningar stodo i
någon relation till lifvet, vidrör man det så diskuterade
spörsmålet om medeltidens kärlekshof och deras af damer
bestående domstolar.
Hvem har icke hört talas om dessa lysande församlingar,
i hvilka slottsfrun, omgifven af sköna tärnor, ej blott
diskuterade spetsfundiga och uttänkta kärleksdilemmor, men äfven
fällde verkliga domar öfver älskande, som i tvistemål vädjat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
